Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
tecknade Gårdshamra, äfvensom templet och kullen, i det
(1-gonblick Paulina fattar sin luta och spelar derpå." — Alla
samlade sig kring taflan och försäkrade, att Paulina var väl
träffad. Hon rodnade, neg för Fredrik och tackade. — "Än
lilla mamma då," inföll hon efter en paus, "stackars
mamma, hon får allsintet." — "Tålamod! tålamod!" sade Julius:
"se här det nyaste häftet af modejurnalen, det skall mamma
studera på, tills vi resa åt Medevi." —• "Nej!" jollrade
Paulina, och småluggade Julius, "nu får du ej längre stå här
vid den gamla kappsäcken, du måste följa med mig ned i
trädgården och se hur städadt och snyggt jag har, och din
vän skall också medfölja. Se så, lägg nu bort de lärda
sakerna. Jag har så mycket att säga och visa dig."
Del hjelpte ej; han måste lyda. Paulina sprang långt
föi ut och kastade än en krusbärskart, än en utsprucken
sy-renqvist på Julius; slutligen kom hon tillbaka med tvenne
narcissor, fästade den ena i bröstet på sin bror med tillägg:
"se det får du, för du är beskedlig," räckte den andra åt
Fredrik: "om jag får lof, Herr Fredrik." — "Herr Fredrik,"
sade Julius, och slöt dem i sin famn, "ni skall kalla
hvarannan du." — "Ja, ja, bästa Julius, du, du, jag skall komma
ihåg det till en annan gång." — Nu skulle allt synas och
granskas, jemväl äpple- och päronträden, om de lofvade
mycken frukt, ehuru de knapt hade hunnit i blomma. "Se här,"
pekade Paulina, "en splitter ny rosenparterr. Pappa kallar
honom den Julianska; ty der äro endast höstrosor salta." —
"Jag förstår," genmälte Julius, "pappa har härvid haft i
tanken den Julianska tidräkningen. Men," i det han vände sig
till Fredrik, "hvarföre är du så tyst?" — "Jag," sade denne
småleende, "icke är jag så tyst." — "Ack! han har kanske
ledsamt," småsuckade Paulina, "du, du skulle jag säga." —
"Tvertom, bästa Paulina," blef svaret, "jag har för mycket
roligt." — "Är det upprigtigt." — "Så upprigtigt som
blicken i ditt rena, oskuldsfulla öga!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
