Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Bland de vattendrickande damerna befann sig äfven en
landtmätardotter, i högsta grad behagsjuk. Hon hade ett
temligen hyggligt utseende; men hvilket helt och hållet vanstäldes
af hennes tillkonstlade väsende. Jemte det hon anfäktades af
denna onda genius, var hon äfven besatt af en annan,
nemligen äktenskapsdjefvulen. Hon ville nödvändigt gifta sig, kosta
hvad det ville, och den allmänna kärleken till menniskor
hade hos henne öfvergått i den enskil]ta till karlar. Det var
ej utan, att något hvar vid brunnen gjorde denna anmärkning.
En dag satte sig Julius och Fredrik ned, och skrefvo till
henne ett kärleksbref i de mest besatta och bombastiska
uttryck. — "Pistolerna," så började det, "ligga redan spända
på mitt bord att afgöra mitt öde, i fall jag skulle vara nog
olycklig att flamma af en hopplös kärlek för er!" — Härpå
kom kärleks-förklaringen, målningen af hennes oförlikneliga
skönhet, m. m, och slutligen löftet om snart anländande
presenter, hvaribland uppräknades en halfspann konfekt och fem
skålpund fikon. Underskriften lydde: "Eder evigt tillgifne
tillbedjare, Uno von Trasenberg." — Brefvet förseglades med
ett sigill, hvilket tillhörde en f. d. kapten vid
stånddrabanterna, en femtio års man, ogift, med krokiga stånddrabantsben
och ett stort körsbär på näsan. Sigillet hade Julius på ett
behändigt sätt vetat förskaffa sig till låns.
Mamsellen fick brefvet. Som qvinnan sällan förmår att
behålla en hemlighet för sig sjelf, såg man genast, morgonen
derpå, landtmätardottern inbegripen i ett hemlighetsfullt
samtal med några unga flickor af hennes bekanta. De höllo sig
skilde från andra och läste på ett papper, än bakom en
syrenhäck, än bakom en knut, än bakom en kägelbana; man
slog sina krumbukter kring kapilenen, som ströfvade gångarne
utåt med sina krokiga ben, och tycktes ej yttra det ringaste
tecken till kärlek. Vid middagsbordet jemkade sig, hur det
var, vår sköna till kapitenen, för att rigtigt mäta och gradera
hans kärleksbarometer. Den stod på nollpunkten,’ ja, den var
nära färdig att sjunka derunder, och hota med isbark och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
