Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 04
måste nödvändigt ha reda på denna hemlighet. Se der
kommer hon." — I det de befunno sig helt nära, vek hon af åt
en sidogång och bortblandade sig i mängden af de
spatserande. Julius blef alldeles utom sig af otålighet och ville
förnya försöket. — "Nej, nej! bastå du," erinrade Fredrik, "var
pj obeskedlig. Låt den unga, okända få förblifva i fred, hon
önskar det säkert sjelf." — "Paulina," ropade Julius, och
vinkade systern till sig, "vet du hvad! vi ha fått ett icke
ringa bekymmer i våra hufvuden. Känner du, hvem den
damen ar, som alllid går med en slöja öfver sig?" — "Hon
med det vackra, bleka ansigtet?" •— "Ja!" — "Nej,
sannerligen jag det vet. Hon promenerar ständigt för sig sjelf, och
tyckes likasom undvika allt sällskap." — "Se der, kommer
hon," blinkade Julius, "lät oss för tredje gången försöka gå
henne till mötes." — Vid detta tillfälle kunde hon ej, utan
att väcka uppmärksamhet, vika af; men när de gingo förbi,
spridde sig en högröd purpur öfver hennes kinder, hvilken i
ögnablicket förvandlade sig till en snöhvit likfärg. — "Låt
oss gå in, jag mår icke väl," klang en sväfvande röst från
hennes läppar, och med stapplande steg ingick hon, understödd
al sin ledsagarinna, i byggningen midt emot. — "Rösten är
mig icke obekant," sade Fredrik; "men hvar och nar jag hört
densamma, minnes jag icke." — "Så få vi väl bida tills i
morgon," tillade Julius; och de återvände till sällskapet.
Följande dagen på slaget sex spatserade redan våra unga
vänner fram och åter bland brunnsgästerna. Ingen dam
syntes till. De togo alla möjliga vägar, genomsökte
brunnssalongen och alleerna, och återkommo; men ändå ingen beslöjad
varelse. Det ringde till morgonbön, drickningen var slutad.
— "Säkert är hon sjuk," sade Julius, "kom, vi gå in i
byggningen och höra efter." — I förstugan mötte man en piga,
och på tillfrågan hur den unga, sjuka damen mådde, svarade
denne: "att hon gårdagen afflyttat, efter att hafva fått ett
förfärligt anfall af blodstörtning. Hvarthän, visste hon ej bestämdt;
men som hon hört, till ett landställe, nära vid stora herregården,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
