Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
ett slags arf eller under vistelsen i en treårig enslighet på
landet, har bedröfligtvis samma sinnestillstånd öfverflyttat sig
på dottern. Jag tog henne till mig, sökte genom åtskilliga
förströelser, resor, m. m. skingra hennes dysterhet. Jag
rådfrågade läkarekonstens alla hjelpkällor, och äfven nu sednast
har jag gjort försök med brunnskur; men utan framgång.
Hennes förryckthet är likväl icke af det förfärliga slaget. Den
yttrar sig mildt, svärmande och stilla. Hon påstår sig vara
förenad med en Engel, hvilken än om dagen än under natten
besöker henne. Ofta hör jag henne samtala med denna
föregifna, osynliga varelse hela långa stunden, och när de då
skiljas, faller hon i den bittraste gråt. Troligen har ni
varseblifva, under hennes vistelse vid brunnen, huru hon liksom
skytt er närvaro, äfvensom i allmänhet allt umgänge. Jag
fruktar, sade hon en gång, att hans anblick kan hos mig
å-terväcka den jordiska kärlekens känslor och göra mig otrogen
min utvalde. I dag på morgonstunden inträdde hon till mig,
och bad, med ett gladt och liksom förklaradt ansigte, att jag
skulle besöka och anmoda er att komma hit. Hon ägde
något vigtigt att süga er. Jag har nu framfört hennes önskan,
hvilken jag hoppas, ni icke afslår." — "Visst icke", svarade
Fredrik, "jag vill härorn straxt underrätta Julius och Paulina."
Sedan de tre vännerna erhållit anvisning om stallet,
hvilket låg en knapp åttondedels mil från brunnen, begåfvo
de sig på vägen. De inträdde i en liten rödmålad byggning,
der den åldriga damen kom dem till mötes, och ledsagade
dem ned i trädgården. På en kulle, beprydd med blomster
och doftande syrener, satt den beslöjade, klädd i en hvit
sidenklädning och en myrtenkrona på hufvudet, lutande sig
mot en lummig och högstammad lind. Slöjan var, som
vanligt, kastad öfver ansigtet, och rördes helt smått af
fläktar-ne från sjöstranden. Hon hälsade med en stum nick och med
högra handen på hjertat. Huru våldsamt häfde sig ej bröstet
på Julius vid denna sorgliga anblick! Huru strömmade icke
tårarne ned för hans kinder vid minnet af det flydda och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
