Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r255
Vid inträdet i salongen nickade den ene lycka åt den
andre och tryckte handen. A. spejade efter sitt byte; men
kunde ej upptäcka det. Ändtligen i ett sidorum fick han i
sigte en tjock, undersätsig figur med blomstrande kinder och en rödblå
näsa, der Bacchi offerlåga brann i sin klaraste glans. Mot
kanten af en soffa, hvilade, liksom litet knäckt, en krycka. Mannen satt
och rörde i en bål, drog med slefven långa, skimrande
cirklar, halide emellanåt några droppar i glaset, läppjade och
smakade, och såg sig så förnöjd omkring. Det var
brukspatronen sjelf. I det fändrik A. inträdde, blickade brukspatronen
upp, satt handen som till en skygglapp öfver ögonen, för att,
obesvärad af lampskenet, taga den anlandande i närmare
betraktande. — "Välkommen, välkommen, herr löjtnant, eller
hvad titeln är! Det var förbannadt bra att ni kom. Ni måste
slita en tvist, som för tillfället uppstått mellan mig och desse
herrar. Frågan ar, om denna punschen är för mycket stark
eller lagom. Hvad säger ni? Var så god och smaka!" —
A. tömde glaset och sade: "efter min oförgripliga öfvertygelse
är punschen alltför svag." — "Det var väl fan," ropade den
tjocka brukspatronen; reste sig till hälften upp, satte åter
handen framför ögonen, och stälde sig att stari bliga på
fän-driken. "Det var väl fan, ar denna punschen för svag? Var
så honnet och lag ett glas till!" — "Den är mycket, mycket
för svag." — "Ah, Gud förskona oss, det var väl fan till
strupe ock," genmälte brukspatronen, i det han fattade
kryckan, och framgick mot A. med ett slags förvåning, blandad
med vördnad. "Hvem har jag den äran att tala vid?" —
.1. uppgaf sitt namn och karakter. — "Nå, så hjertinnerligen
välkommen. En så hygglig ungdom är mig på det högsta kär
Ni upplifvar i mitt minne fordna, glada tider, då det
ingenting för mig betydde att ensam våga på en sådan bål.
Tillåt mig omfamna er. Men allvarsamt, tycker ni punschen
är för svag?’ — "Han smakar ju bara vatten." -— "Det var
en varg," mumlade brukspatronen och satte sig åter i soffan.
I detsamma uppdrog A. sin näsduk, hvarmed sillsaladen följ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
