Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r268
Majoren var upprymd. Vid anblicken af de tre
militärerna klappade hans hjerta med häftiga slag, och obemärkt
blickade han mot skyn, hopknäppte händerna och sade för
sig sjelf: "ändteligen kan jag då få mig ett ärligt
raffelspel."
Ryttmästaren var sig lik. Jag vill blott tillägga, att han
gick litet rakare. Skälet var följande. Två dagar förut hade
en inspektor från en viss friherrinnas herrgård nedkommit till
sjöstranden å ryttmästarens ägor, för att på en skuta låta inlasta ved,
hvilken å vinterföret från nämde friherrinnas gods blifvit
forslad till sjökusten. Inspektören var nykommen, och kände ej
ryttmästaren. Knappast hade han anländt till stället, förrän
han får i sigte en krokryggig man, hvilken han tar för en
liggargubbe eller en landtstrykare. Mannen var i färd med
att tillfnalla sig några stora björkträd. Inspektören fattar med
kraftig hand sin hasselk^pp, och kringklappar den förmenta
tjufven. Under martern framkröp bekännelsen, att han vore
ryttmästaren sjelf och ville utvälja sig några trän till yxeskaft."
— "Ack!" sade inspektören, "jag ber tusende gånger om
förlåtelse; det var mig alldeles obekant; var så god och tag så
mycket herr ryttmästaren befaller."
Nu komma vi till hans fru. Salen ljusnade betydligt
när hon inträdde. Var det den hvita klädningen, eller
det-blixtrande halsbandet, eller den snöhvita pannan, eller det
mysande leendet, som gaf denna ovanliga glans, eller kanske allt
detta tillsamman? När man gått sig utledsen på en äng
mellan höga ekar, lummiga björkar eller vidlöftiga hasselbuskar,
så blifver man liksom litet förtrollad, om man i hast befinner
sig framför ett fält af snöhvita sippor eller doftande konvaljer.
Den gröna enformigheten plågar ej längre ögat; man står
färdig att falla på knä och gifva blommorna hvar sin kyss.
Likväl, rörande den charmarta frun, nödgas jag säga, att
kin-. derna voro ej fullt ut så purpurstänkta, som då vi sågo
henne på balen. Få se, hvad ett godt glas vin kan göra? Vi
hoppas det bästa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
