Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r287
ka, och som i natt kommit fram med icke mindre Un femton
valpar, alla sunda och karska. Om min Rölla i stället
(troligen en ko) gifvit mig femton kalfvar! Det är ju
förskräckligt!" — "Det stöter något på häxeri," yttrade fändrik
Bernhard. Herr ryttmästaren ämnar väl för sällsynthetens skull
uppföda dem allesamman?" —• "Bevare mig himlen derifrån,"
fortsatte ryttmästaren, "de skulle då alldeles utplundra mina
mjöllårar. Jag ernår dränka dem i afton, när det blir mörkt."
— "Ryttmästaren sjelf!" genmälte fändrik Carl. —"Ja, hvem
annars," svarade ryttmästaren. "Jag vågar ej lita på
gårdsfolket; ty det kunde hända, att de undangömde fyra eller fem.
Föröfrigt ser jag inlet vanhedrande deri. När jag för tre år
sedan ville bli af med gamla Bläsen, låt jag afraka på honom
mahnen och svansen. I detta skick sände jag honom i en
tom hövagn till ett visst stuteri, två mil härifråu, att få
skinnet af. Min dräng hemkom dagen derpå med det svaret, att
den, som afrakat taglet, får äfven afdraga skinnet. Jag lät
mig icke förtycka, stack kampen med min egen fällknif, och
expedierade sjelf hela förrättningen." — "Det kan man kalla
att åtminstone ej vara kräsmagad," yttrade fändrik Axel; "men
skulle ej herr ryttmästaren tillåta oss att få köpa en eller två
hvardera af valparne. De torde kanske vara af
jagtsläg-te, och vi öfva oss något litet med bössa ?" — "Mer än
gerna," yttrade ryttmästaren med ljusnande panna, och som han
tyckte sig gjort god marknad, bestod han sig i glädjen två
prisar snus.
"Jag förstår ej," pustade majoren, halftbrummande, "hvart
våra fändrikar tagit vägen. Här återstår ännu, sedan
förmiddagen, en mängd vackra betar." — "De ha gått ut alt fiska,"
sade hans fru något spetsigt, och nöp med munnen. —
Majoren begrep ej det figurliga i talet, men fortfor: "i
öfvermor-gon, bästa du, se vi ju brukspatronen, ryttmästaren och
kanske några flere hos oss." — "Som du vill," svarade frun och
gick ut i köket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
