Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huset, för att der laga oss och våra tillbehör i ordning. Vi
skola vara tysta som näktergalar om dagen, spejande som
falkar på jagten och snabba som dufvor i flygten. Bekymren
er icke, hur vi slå oss ut i vår lilla boning. Vi taga vår
lur i hvar sitt hörn; vi öro ju dessutom militärer och vanda
vid små strapseringar. Härigenom blifver också meddelandet,
rörande festivitetens begående, tillgängligare och mera beqvämt.
Edra underdåniga tjenare: Axel, Bernhard, Carl." — Brefvet
förseglades med en knappnål och lemnades till lilla Lovise,
hvilken en stund derefter kom förstulet löpande, och
berättade: att allt aflupit lyckligt, och hennes nåd ingenting anat.
Nu blef det på båda gårdarne ett arbetande, hyppjande,
bultande, passande, märkande, stökande, rådslående,
hviskande, skrattande, knackande, pustando, hvilket knappast, om ej
vid någon kröning, ägt sin make. Fröknarne måste stjäla sig
till sina öfverläggningar. Sålunda en svårighet mer.
Officerarne satte genast sitt åtag i verket. Ingen kanel, peppar,
ingefära eller dylikt, blef på två dagar stött hos majoren; man
åt mjölken utan ingefära och munkarne sockerlösa, emedan allt
hvad mortlar nämndes begagnades till fyrverkeriet, hvilken
stötning verkstäldes, för försigtighetens skull, i ett gammalt
aflägset vagnsskjul. Men riddarekläderna? Ödet och lyckan
kommo här till biträde. Majoren, som i sin ungdom bivistat
Gustaf Ill:s karuseller, ägde ännu i behåll några
riddarerustningar eller rättare drägter, dem han vid nämnde tillfälle
burit. Men han ville ogerna släppa dem. Fändrikarne voro ej
rådlösa, och föreslogo att spela om dem. Detta tog majoren
på det ömma. Resultatet blef, att majoren å sin sida
spelade af fändrik Axel en frack, af Carl en väst och ett par
permissioner af engelskt tyg; men fändrikarne af majoren de
tre riddaredrägteme. Man var nöjd å ömse sidor, hvilket var
det bästa. — ’ Det är alldeles med oss militärer, som med
sagan om krukhoppan. Mat hafva
vi fått, dito granna rid—
darekläder, nu återstår att vi också hvar och en få oss en
galant fästmö."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
