Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 1
hvilket så som dessa två kan jemföras med hvarandra.
Vattnet upptager alla färger, utan att sjelft äga någon.
Allt annat kan man gripa och fatta uti, ja, den
halaste orm; men qvinnan och vattnet — omöjligt. Intet
återspeglar så troget hvarje föremål, utan att äga det i
verkligheten. Det finnes ingenting, som på en gång är så
stilla och tillika så lätt upprördt, så lockande och så
farligt och ändå — hvad är vattnet? hvad är qvinnan?
Det rör sig, det rinner, det svallar, det blänker, det
skimrar, det bildar sig i tusende vexlande skepnader.
Qvinnan äger visserligen karakter; men den består mer för
ögonblicket, och så länge det sednare gifves, finnes också det
förra. Om evigheten vet jag ej hvad jag bör tro, i fall
man skall föreställa sig den såsom någonting, hvilket
hvarken går fram eller tillbaka.
Men dessa reflexioner låta nästan halft satiriska.
Sköna, qvinliga slägte! sådan är ej min mening; att
fördöma eller klandra. Din natur har en gång blifvit sådan,
den är dig gifven af en högre hand, och derföre är allt
bra, som det är. Likasom vår planet skulle vara högst
illa belåten med idel jord, mergel, blålera, röd och gul
sand, utan vattnets element, så vore vi männer äfven i ett
högst beklagligt tillstånd, utan qvinnans behag, rörlighet, känsla
och skönhet. Mannen älskar det stora, kraftfulla,
vidtomfattande, dristiga; qvinnan det nätta, harmoniska, milda,
stilla och intagande. Hvad hon säger vara angenämt,
vackert, förtjusande, är det icke alltid för mannen; ofta
tvert-om. Lik vattnet är hon lätt ledd i bäckar, kanaler och
till tusende små hänryckande afvägar; men hon fortlöper,
vattnar, gläder, försvinner och träder åter skimrande i
dagen. Den ena minuten jublar hon lätt och etherisk i
höjden; ett ögonblick derefter, och hon ligger försmäldt i gråt, i
tusende skiftrika tårar, på blomsterkalkarne.
Hvad är nu qvinnan? Har läsaren härpå blifvit
klokare än jag, så är det väl. Hvarom vi emellertid komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
