Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
»Slutligen dogo mina föräldrar, nästan pS samma tid.
Jag blef ensam disponent öfver deras lilla qvarlätenskap.
Den strök snart med, och nu stod jag på bara backen. I
denna min bedröfvelse sökte jag mig en befattning vid
kungliga baletten, och med mina ben drog ja» fram den arma
lekamen sä der hjelpiigt. På sistone skulle jag, som alla
andra, skaffa mig på halsen det kära ägtenskaps oket. Jag
förenade mig med en dam vid baletten, som ingen annan
ville ha; blef dagligen kringklappad af hennes kraftiga
händer, fick ett och annat märke efter stakar och ljussaxar,
kröp i hop och blef det aldra frommaste lamm, som
verlden någonsin framburit. Så har min lefnad fortgått; jag
är nu enkling och stadgad man, ocb börjar bli till åren.
Skulle mina ben hädanefter svika, se då är det alldeles
förbi med mig!»
»Vi skola hoppas det bästa», genmälde språkmästaren,
»och anhåller jag emellertid, alt allt gammalt groll oss
emellan måtte vara glömdt. Jag erkänner mig vara den
felak-tige, och beder nu af upprigtigt hjerta om förlåtelse.» —
»Den bar jag långt för detta inom mig sjelf gifvit er»,
svarade dansmästaren. »Vi äro alla menniskor, svaga och
fulla med dårskaper. Låt oss till beseglaude häraf,
bortlägga ordet herre och blifva bröder.» — »Ja väl», sade
språkmästaren, och reste på sig. Nu uppstod den mest
rörande scen läsaren kan föreställa sig. A ena sidan
nalkades språkmästaren med sin spilkum dekokt, å den andra
upplyftade dansmästaren sin skål med hafresoppa. De
saua-manklingade, togo hvardera sina dugtiga klunkar, så att de
nära storknat dervid, och kyste derpå högst hjerteligt
hvarandra på munnen.
En dag, då gubben efler vanligheten var sysselsatt
med sina örter, och hade lemnat till några landtboer, som
sökte honom i och för sin boskap, åtskilliga medikamenter,
inträdde en grannt prydd och bestjernad herre, som
åtföljdes af två till tre silfvergalonerade betjenter. Han frågade
på bruten Svenska efter den Kloka Gubben i Skogen.
Språkmästaren, hvilken var tillstädes, och på uttalet märkte, att
det var en Engelsman, svarade på Fransyska, med
tillkännagifvande, »att den eftersporde vore den der mannen i röda
filtmössan, hvilken så andägtigt satt och plockade på sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
