Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Botfärdiga Synderskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O! Da, som odödliga anden mig skankte! Skall än för mig arma ej dagas en strimma? Jag tyckte en ljusrand ur molpena glimma: Ack! var det en Engel, hvars vinge sig sänkte? Förbarmars! bor ännu nåd i ditt bröst,
Så skjut ej ifrån dig en bedjandes föst.
Ditt blod har ja runnit till verldens forsoning, För alla, som sucka, som ångra och bedja! Den yttersta länken i tingenas kedja Din kärlek ju håller, och bjuder försköning! Du synderskan upptog, som föll till din fot Och bad dig om tillgift, med ånger och boti
’ i
Den lampa år slocknad, som fordom du tände: Ack! tänd henne åter och tag mig vid handen I Sjelf kan jag ej uppnå den önskade stranden; Jag dignar, som Hagar, uti mitt elände’, Förlorad, förirrad på villande stig O! Jesu, o! Jesu! förskjut icko mig.
Hvem klappar på hjertat? Jag hör ju én
stämma,
Som ropar, och rösten se5n fordom jag känner; Vi voro de såtaste, trognaste Vänner:
Min brinnande åtrå ej mer jag kan hämma, Min Frälsare sjelf är den älskade vän,
Som värdes mig usla besöka igen.
Här bodde han fordom, med himmelens .. Englar:
Ännu var ej börjad den vådliga striden:
I oskulden njöt jag den saliga friden:
Han skötte de lofvande, knoppande stänglar j Men nöjet mig tog i berusande sköt,
Och löftet, det dyra, mot honom jag bröt.
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
