Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorilds Monolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låt mig försmälta Der i ditt skot.
v.
Välan! så är då medelpunkten funnen» Kring hvilken allt sig rör i gifnar sphärer, Från hvilken allt, som stjerna eller blomma, Som Engel eller djur, sin näring suger.-Den fängslade, äf gruset tyngda sji len Får dervid vingar, starkare än örnens,
Och flyger, lik en vaknad Psyche, mellan Millioner stänglar utaf stjerneblommor,
Och öfver dem’och deras liljekalkar,
I spåren utaf Englars höga tankar,
Till foten af Guds allmagts thron.
Der hvilar hon sig ut, likt arkens dufva, . Och högsta saligheten blir den åtrå Att med det helas medelpunkt förenas 1 evig harmoni.
/
Natura är blott det inres lösa klädnad, Halft genomskinlig, medan’sjelfva anden Står bakom den, likt sommarns gyllne sol Bakom ett träd, som grannthon genomskimrar* Alltså, min tanke! bryt det slutna skalet, Och kärnan sök i tingens form och väsen. År centrutp kändt, du vet peripherien,
Och från peripheri’n du stiga kan till centrum. Så bådas väg dig för till samma mål,
Der Gud är medelpiinkten, en och evig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
