Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skalden och Publiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som solar tända eller äter släcka,
Och slå ihjel hvarann pä rigtigt allvar Med svärd och dolk, med klubba eller påk. Och ej stå upp igen att äta qvällsvard — ■— Uff! hvilket väsen! hvilken fasans anblick, Som spränger, minsta nerf i menskokroppen Och hejdar tankens urverk i sitt lopp,
Och isar blodet och gör tåren saltsur,
Så att man på sin bädd ej mägtar sofva Af Ikräck för spöken, eller knappast sätta Ett glas till mun, forr’n flux på gift man tänker . . .
Hu! slikt jag hatar mer än döden sjelf.
Nej! sköna himlaväseir, Kammarjungfrur!
I dygdens mönster, kuskar med livreer, Som för zekiner hjelpen edra Herrar Till rendez-vous, — förstås, i största oskuld!
I papegojor, hvilka kunnen lära
Uppå två timmar menskan Socrats dygder!
1 mästerverk af skräddar konst och stympning! Gudomliga coulisser! och du, brädgolf!
Samt du, ballettkonst, ypperst utaf allt, —: Der foten, höjd mot tända kronan, vinkar Åt skådarns mun att kyssa och betagas!
Er egnas främst mitt lof, min tack, min undran.
f
Stkalden•
t
•• i * ’
An sammanhang, naturlighet och sanning?
Gest alten.
* 4ir
Dunst’, idel dunst! Blott saken är förbi Pä tjugofyra timmar, allt jag ställer Galant’och väl, att ingen slås ihjel,
Och man blir gift och fasligt dygdig sedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
