Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad är Kärlek?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* — lig —
t •
echo. Han upprepar degs sista ord:
— Allt älskar, blott en varelse icke, af* grundens ande, den olycklige; han måste evinnerligen hata.
Dock, käre läsare, du fattar mig ej, du förstär mig icke. Du ser liksom efter något osynligt, obegripligt. Du måste sjeff blifva kär, för att kunna förnimma, bvad Kärlek är.
Välan! jäg vill då uppkasta en annan tafla.
t
Tänk dig en akön sommarafton. Solen står på nedersta trappsteget af sitt tempel. Blommorna buga sig och göra korstecken. Skogstopparne bära brinnande facklor, och foglarne uppstämma Kärlekens halleluja. I sjöds vagga sjunker dagen. Månen trampar sin vinpress af purpurröda moln. Afton* Stjernans anlete darrar i vågen, som en Ma* riæbild i en dopfunt. Skyarne ligga som Spridda tyllretnsor. Trädgårdarnes namndags* pennor, stockrosorna, hafva upphört att skjrif* va* En stilla frimurarehviskning genombäf* var allt.’ Hela verlden synes utgöra ett en* da famntag , blott du befjnuer dig så ensam*
Någon ting fattas. Naturen år för dig så tom, så färglös, så utan betydelse. Du är som en fogel utan vingar, etf skepp utan segel, ett träd utan löf, en blomma utan doft. Solen, månen och stjernorna lysa dig; men i dem år ingen värma , intet Hf. Bort* om de blåa bergen öch den blåa himmelen och de lysande verldarna, vill du skåda bågon ting ännu klarare, högre och sköna* re, kanna ännu någon .ting varmare, Ijuf-vare och saligare. Du suckar, och sucken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
