Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försök till ett Tal öfver en Svafvelsticka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle hon ’iklädas en peruk af svafvel; blifva de dödliga till en vandrande lyktgubbe vid deras små bestyr, samt slutligen, sedan hon tillräckligen gagnat, lida det ödet att trampas under fotterna af en verld, hvilken
l „ »
1 ’ \
—”med förtjensten , som med jorden gör , Dess skänker njuter., trampande pä henne.”
Förgäfves återkallas hon nu .till sitt ford-na lif. Om vi också försöka att sammanbinda alla dess spridda och sönderspjelkade delar , sa förblifva de dock samma förtorkade stickor utan själ och inlpördes, förening.
I händelse det tillätes mig att lämpa dessa reflexioner till den närvarande tiden, jemte dess förhållande till skön Konst, så tror jag mig icke taga felt, «>m jag emellan den och vår sva.fvelsticka finner mycken likhet- Fordom stod Poesien, ett enda stort och fullväxt träd, i den friska, fria och öppna naturens lustgård. Det hämtade sia glans från himmelens sol, sin näring af daggens must och skyarnes droppar. Men opp på detsamma blickade menniskan i sin få-fänglighet, och se, hon fann deri icke allt vara godt. Det borde omskapas ifrån hvad naturen danat det till, omskapas till något mot natuten. Det borde göra nytta, det borde ifrån ett enda odeladt helt sönderspjelkas i många tusende stycken, pi det hvar och en kunde efter sitt behpf deraf erhålla en liten bit. ■ Dessa delar samnianknippade tnan nu i bundtar och kallade dem lärda Samfund och vittra Akademier. Då det stora trädet åtminstone i ggenskap af ved kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
