Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försök till ett Tal öfver en Svafvelsticka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 136 — ’
t
liksom Odea, ditt högsäte vid Mälaro, och sagor genljödo vid ditt mjödhorn. Som hans söner klädde du dig i hjeltarnes rustning, klagade sorgens bittra klagan vid Baldurs bål ocb blandade med Ingeborg dina tirar. 1 baccbantisk yra band du med Fredman på • drufvans kransar och plockade med Stagne* lius fromhetens Liljor på Sarons kullar. Är du då för alltid försvunnen, eller har du endast vandrat bort till några seklers hvila, för att med förnyad jettpkraft åter uppstå? Utsåddes ej vid ditt fall några frön, eller skola några svaflade lemningar förblifva de enda minnesmärken, som äro oss qvar af din herrlighet? — Dock nej! du kan icke dö, icke slockna! Du år lifvet, du är elden. Dina blomster må för vissna, ditt lummiga träd afklädas sin skrud; men när föryngrin* gens sol återkommer, skola knopp och blad ånyo skjuta ut från din stam, och foglarne sjunga på dina löf betäck ta grenar. Så faren då väl, I nattens nödbloss! Jag vill se vid himmelens sol, och bygga min hydda ’under de nya stammar af poetiska lundar, som då uppväxa; och ser jag dem icke, och hvilar jag ej under dem, nå väl., så vandrar der ett annat, lyckligare slägte. Måtte det blif* va visare än vi, svafvelstickornas ömkliga beundrare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
