Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Företal och tillegnan - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hell er, — hell dig, du raska hjeltetropp!
Plantera lagrar ut på fädrens grifter,
Och fyll ännu i prisvärda bedrifter
Ett tidehvarf af ljusa ödens lopp.
Vid minnet än mitt öga står i låga,
Då till er krets jag slöts med ungdoms-mod
Och ville allt för ljus och sanning våga,
För en idé nöjd offra lif och blod;
Jag ingen väjde, bäfvade för ingen;
Med lyran och med glaset uti ringen
Jag genom rymdens ether liksom flög,
Med Plato lyssnade på stjernesången,
Njöt med Anakreon af drufvan ången,
Med Moschos rosenkalkens honing sög.
Ack, många fel bär blomstertidens bana
I spåren med sig. Tung slår handen än
På lyrans guld. Den ljusa sångens svana
Jag aldrig skådat, endast anat den.
Min pipa skar jag vid den första stranden,
Mitt öga fann, — der utan konst i sanden
Hon hvisslade mot mig, en inhemsk flöjt,
Som blott en svalas ton kan efterqvittra;
Ej gafs af blida magter mig den cithra,
Som andra skalder opp till ethern höjt.
Dock i mitt bröst bor kärleken för sången:
Den redan knoppades i lifvets vår.
Om jag i sång står efter mången, mången,
Ja alla, — högt för konst dock hjertat slår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
