Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Venus på knä. Mägtige Fader! alltid
var du de betrycktas beskydd. Ej gick
någonsin din dotter ohörd ifrån dig. Hör,
Fader, min bön och värdigas villfara
densamma. Se, en af mina älskade, som alltid
prisat mitt välde och troget, dyrkat Paphos’
Gudomlighet, som med rika offer smyckat
mitt altare och i ömma suckar städse sökt
mitt beskydd, den svartlockiga Ulla,
Nordens skönaste dotter, har af Erebi mörka
Och grymma Gudar blifvit dömd att föras
till de underjordiska skuggorna... Ej begär
jag, du verldens Styresman, menniskornas
Konung och Herre, att Parcernas mägtiga
beslut skall ändras. Ej begär jag, att du
skall förunna henne två gånger se ljuset;
men hör min bön: lät henne icke falla för
Dödens glaf och Hermes’ bjudande magt;
lät min son Cupido få rycka henne undan
den trefalt brusande floden, trehöfdens gap
och Furiernas gissel, lät mig få föra henne
till Paphos’ boning. Mägtige Fader! Jag
besvär dig vid din ömhet: bönhör mig!
Bacchus. Bror Apollo! hvem är det,
hon talar om? Det susar som en hel bistock
för mina öron
Apollo. Det är frågan om Ulla Winblad.
Venus. Mägtige Fader! bönhör mig.
Bacchus. Hur är det med henne?
Apollo. Hon lär hålla på att dö.
Bacchus. Ulla Winblad känner jag
förbaskadt väl. Det är en rätt täck flicka.
Tyst! låt oss höra hvad Pappa säger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
