Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under böljan! Ljufva, men sorgliga öde!
Rosor och tårar äro eder lott, I jordens
tärnor! Vore jag deruppe,jag toge dig med
mig öfver millioner stjernhaf. Jag skulle
vid din anblick få solen att hejdas i sin
fart och den vandrande månen att stanna
öfver din bjessa. Förtärande, och dock
å-nyo lifgifvande gestalt! År du en dödlig?
Häftigt andande håller du handen på bröstet
och blickar mot himlen. Ser du någon snö*
bvit, sväfvande dufva öfver dig? Hör du
någqn röst, som signar dig? Lyssnar du på
Englarnea harpor? Du vinkar med hand.
En tår faller från din kind. Jäg förstår den.
Du betraktar templet och de stora
ljuskronorna, som hänga deruppe, du hör orgorna
spela i dömen, och du tänker: ännu är min
själ obefläckad som vattnets spegel, bibehåll
mig) o himmel, i en oskrymtad renhet!
Herrlig var du i din jordiska glans, nu
står du der i din himmelska, bedjande och
stum. Splens fackla är släckt, aftonklockan
höres ur fjerran, ödmjukt böjer du ditt huf*
vud, blickar än en gång mot skyn,
uppstiger och kastar den blåa, fladdrande slöjan
omkring dig.
Min syn är försvunnen. Sitter jag än*
nu qvar på dig, o klippa? Himmel! hvi
kan jag icke med en mejsel forma dig, du
hårda massa, till en afbild af hvad jag sett?
Hänryckt ville jag famna om dig, tills jag
kunde göra dig lefvande. Der är natt för
mitt öga. Ingen stjerna lyser mig mer. Väck
mig icke, vind, i min dröm! Tystnen,
fläk-tande löf! Viljen I med qvinliga, af afund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
