Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Syren, som prydligt satt
I mannens hatt,
Man flinkt från lösta banden vred.
Mine Bröder! detta var första upphof*
vet till Hagas försköning. Alla dessa dof*
tande syrener, grönskande hasslar, högstam*
miga lindar och rönnar hafva att tacka detta
äfventyr för sin födelse. Men huru gick
det med Lunkentus? Som sagdt är, vaknade
han efter tjugo ir.
Just Våren då sitt guldsläp drog
Uppöfver dal och skog,
Och källan löstes i sitt språng
Vid lärkans jubelsång.
Just då, vid vindens milda fläkt,
Vid gröna björkars nya drägt,
Brunnsviken låg så klar och ren,
Få nytt belyst af solens sken.
Då vakriade han ______ hvilken häpnad!
hvilken förvåning! Mellan fingrarna hade
höga. björkar uppskjutit. Ur hatten fram*
stucko ruggiga enbuskar. I pannans skrynk*
lor växte hvitsippor, och i näsan hade en
hackspik gjort sitt bo. Vesten var full af
gräs och islandsmossa, en myrstack krälade i
örat och i peräiissionerna en bisvärm. ”För
tunnor tusan!” __ svor han till, sparkade ut
med fotterna, satte fingrarna i öronen _______
”hvilket surr, hvilket stick!” och flux stod
han på benen och flydde med förfärelse! —
Der hans armar legat, uppsprungo vatten*
Canaler: — just dessa, mine Bröder, som vi
här se framför oss, ha derifrån sin början.
Nu må vi fylla glasen och klinga Lunkentus’
skål. Hurra för Lunkentus och Haga! Hurra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
