Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blicken, orolig, på honom i lågor
Kastade de, under suckande qvalj
Och uti vällustigt smärtande plågor
Lyssnade de till hans ljufliga tal.
8 " *
Och han dem bod att i gräset , det gröna,
Sätta sig neder och fröjdas en stund.
Blommiga kransar han band, med de Sköna,
Under castanien, i barnsligt förbund.
Och åt den Äldsta af törnrosor bröt han
Ett diadem, af en purpurröd glans;
Flög till den Yngsta: af sjöliljor knöt han
Kring hennes lockar en skimrande krans.
Men när sig lärkan mot fästet uppsvingat,
Vindarne börjat sin ilande fart,
När Philomelernas klagan förklingat,
Dagen på himmelen glimmade klartJ
Ynglingen åter steg opp ifrån marken,
Famnade Systrarna ömt än en gång,
Gaf dem en kyss och försvann uti parken,
Fjerran ledsagad af foglarnas sång.
t
”Syster, ack, Syster! hvad obekant låga!”
Så nu den Äldsta, mildt rodnande, qvad:
”Ack, i min barm hvilken smäktande plåga!
Se mina ögon i tårarnes bad!
Fulsarne brinna, blott honom de söka . . .
Ack, huru glad var den Yngling, hur skön!
O att han snart må mig åter besöka,
Der han först kom, från den strålande
”Syster, ack’\ Syfcter! jag delar din smärta,”
Bleknande höjde den Yngsta sin röst:
V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
