Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i t
den första månskensqvällen
1 EDEN.
Solen sönk i dalarna» en perl*
Uppå gräsets sammet; trast ocb erla,
Gök och siska slutade sin säng.
Fältet stod och sken i purpurslöjor.*
Sakta sänkte blåa böljans möjor
Sina hjessor: hjortens snabba språng
Stadnade vid källan, i hvars spegel
Glänste rosens knopp och fjärilns segel,
Mellan silfverböljors sakta gång.
Dufvan slog ihop den hvita vingen;
Liljan stod i täcka blomsterringen,
Ocb en tår på hennes kinder rann.
Täta löfven gröna skuggor sträckte:
Nu den sista ilamman, solen väckte,
Nedom bergens höga spetsar hann;
I dess gyllne spår en ljusström följde,
Som med rosor fästet öfverhöljde
Och i purpur öfver böljan brann.
O! bvart gick du? — suckade naturen —
Gyllne konung der uti azuren!
Sönk du, himlens grannaste klenod,
I det djup, som vattnets vågor pressa?
Föll då kronan från din stolta bjessa?
Nyss i dalarna så skön du stod.
Se, det mörknar. Skuggor sig förlänga*
Svarta mantlar öfver träden hänga,
Och i sorgskrud svepes dalens flod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
