Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvilken knöt tillsamman denna rand,
Utaf perlor, sådda öfver pellen,
Tände lamporna i hiralatjellen,
Ställde detta klot på azurns grand?
Se, der träder kronan i naturen,
Han, den höge konungen bland djuren,
Ut ur nattens dunkelhöljda flor.
Majestät på höga pannan thronar,
1 hans bröst en stilla samklang tonar,
Der än fridens hulda Engel bor.
Milda afton, första gången njuten!
Hvem är den, som, i din gloria sluten,
Ej i himlens sal sig vara tror?
Tiden än ej bor här, fast han leker
Med sin skugga, dagens stråle smeker
Stjernepellen, tynande och matt.
Elott en skymning, och när midnattsmånan,
Bild af lugna, vemodsfulla tränan,
Blickar ned till djupets stilla natt,
Lockar den ånyo icke sången
Ur sin dvala, nyss i slummer fången,
Der han stum i lundens krona satt?
Jo, det klingar: hör, ett melos klingar
Uppå pbantasiens ethervingar
Genom luftens rymd dess mollton går.
Näktergal, du nattens skönsta tunga!
Genom silfverskenet må du sjunga
Allt hvad ljufvast uti hjertat slår.
Stjernan skälfver, lundens krona sqsar,
Vågen glittrar, bäckens harpa brusar:
Hvad.din klang allsmägtigt dock förmår!
\
• 0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
