Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Längs stranden stodo gistorna utställda i dubbla
led och på träkrokarna hängde nyfärgade,
välbyggda skötar till torkning. En väldig kvarneka låg, fäst
vid en påle, på svaj i viken, och när försommarsolen
stack på, såg det riktigt hemtrefligt och inbjudande
ut, så en sommarnöjessökande stockholmare skulle
nog icke dröjt med att lägga beslag på idyllen —
gubben Karlssons stuga och trädgårdsland.
Det var en vindstill, kvaf eftermiddag fram i
rötmånaden. Himlen lofvade åska, och fiskmåsarnas
gälla skri bådade oväder. Och det var fara värdt att
gubben Karlssons rynkade, buskiga och neddragna
munvinklar gjorde detsamma.
J a, gubben såg inte riktigt belåten ut med världen,
där han långsamt kom gående från båthuset,
betänksamt valkande tuggbussen från den ena sidan till den
andra. Händerna höll han i kors på ryggen, och den
i grönt skiftande filthatten, som ridit ut många
regnbyar, satt djupt neddragen i pannan. Då och då
stannade han, mumlade någonting för sig själf och
for med handen begrundande öfver sitt stripiga,
grå-sprängda skägg. Så satte han sig åter tungt i gång
och väl framkommen till boningshuset slog han
några undersökande lofvar kring detsamma, innan han
beslöt sig för att gå in.
Där inne satt den tjuguåriga dottern och sysslade
med näten, som blifvit illa åtgångna af den senaste
stormen. För att kunna arbeta mera obehindradt,
hade hon lagt af den hemmaväfda bomullskoftan och
satt i blotta linnet. Det svarta håret hade löst upp
sig och fallit ned på ryggen i en tung fläta, ifvern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
