Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade framkallat en liflig rodnad på hennes solbrända
kinder och för att få arbetet att gå gnolade hon i ett
hela tiden.
Då och då lät hon några ögonblick de flinka, litet
stora, men välformade händerna hvila i skötet, lyfte
hufvudet och kastade en spejande blick ut mot
fjärden. Och det hände därvid rätt ofta, att det flög en
skugga öfver hennes mörkblåa, sammetslena ögon,
och att en lätt, omedveten suck höjde den fasta
barmen, hvars glänsande hvita hull skimrade genom
öppningen i linnet. Men så gnolade hon på nytt,
böjde hufvudet och tog fatt i näten.
Maria hade varit förlofvad vid sjutton års ålder,
men nu var förlofningen bruten, och hon lika fri som
bofinken, hvilken kvittrade där utanför i björken.
Fästmannen hade varit Jonas Hök, en ung båtsman,
men så hade han kommit på slarf inne i den stora
staden, tagit sig till att supa och blifvit afskedad ur
kronans tjänst. Och som Maria just aldrig varit
vidare fäst vid honom, så hade hon skickat honom
för-lofningsringen tillbaka.
Nu trädde emellertid gubben Karlsson in i
kammaren och lade dröjande ifrån sig den runda
filthatten på skänken. Dottern nickade, och fadern
nickade tyst igen. Någonting var det då med honom,
det var säkert, ty annars brukade han alltid ha ett
godmodigt, om också litet grofkornigt skämt på
läpparna och en lekfull klapp åt Maja, när han kom från
sjön. Men nu — moltyst och butter.
Till sist, när hon ingenting sa’, gick han fram till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
