Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flickan och ställde sig med tummarna i armhålen på
skinnvästen att se på, medan hon arbetade.
»Hm!»
Detta var alltid början, när han hade något
viktigt att andraga.
»Hm!. . . Jag kommer från moster din.»
»Mår hon bra då?»
»Nej, — det är så galet som hälst. Hon är sjuk —
illa sjuk.»
»Har hon förkylt sig?»
»Är du stolliger! — Midt i rötmånan! Inte då! —
Hon har fått sig en skrämsel.»
Flickan släppte näten och såg undrande på fadern.
Och denne fortsatte:
»Du vet, att man under en längre tid har stulit
rundt omkring på öarna — nu har man varit hos
moster din också. Hennes silfver höll på att gå all
världens väg i natt, ser du, gumman satte p för det, hon.
Och till på köpet fick hon tag i, hvad det är för en
gynnare, som huserar nattetid som den lede själf.»
»Hvem ä det då?»
Rösten skälfde en smula, då hon gjorde frågan, och
den varma färgen vek ett ögonblick från hennes
kinder. Gubben Karlsson, som märkte det, kände sig
riktigt illa till mods öfver att behöfva ta bladet från
munnen och tala till punkt. Han stärkte sig
dessförinnan med en duktig, nyinlagd buss. Och så började
han:
»Det var i natt vid tolftiden. Gumman hade just
krupit till kojs och låg nu och läste sin aftonbön —
som fromt folk brukar och moster din i synnerhet —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
