Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
udde och genom en djärf vändning tagit Natthugget
— en svår undervattensklippa — dikt 0111 styrbord
och så med ens låtit Flygfisken sträcka för fulla segel
ut i öppna fjärden. Det var en seglats, som inte
gjorts i mannaminne — åtminstone förklarade den
gamle Backas-Olle med bestämdhet att »han inte hört
talas om en så våghalsad styrman», men så hade hon
också som hon tyckte blifvit mer än kungligt
belönad därför. Den unge grosshandlaren hade nämligen,
sedan faran väl var öfver, tagit hennes händer i sina,
sett på henne länge, mycket länge, — den blicken
kunde hon se’n aldrig glömma! — och så hade han
sagt »tack!» och tonfallet i detta »tack!» kunde hon när
som helst få att ljuda i sina öron, ty ehuru stormens
tjut i tackel och tåg nästan förtagit klangen i hans
röst, hade den likväl trängt till djupet af hennes
hjärta, och detta enkla men varma »tack!» hade som
genom ett trollslag skapat en ny värld af tankar inom
henne.
Och nu var Flygfisken åter här — hon rodnade
omedvetet, bara hon tänkte därpå — och nu först
tyckte den unga skärgårdsjäntan, att sommaren
riktigt hade kommit, att det blifvit sol och grönt omkring
henne, fast hösten redan kändes i luften, de svarta
stormmolnen ströko i ilande fart fram öfver öarna
och skären, mot hvilka fjärdarna sände sina massor
till storms för att, splittrade mot klipporna, lösas upp
i ett fint för vinden drifvande duggregn.
Hon var så fördjupad i sina minnen, tänkte så
lifligt på Flygfiskens ägare, att när i detta ögonblick
smygande steg tassade bakom henne, och ett par hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
