Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der lades som en bindel framför hennes ögon, hon
kände sig fullt förvissad om, att det var den hon tänkte
på, som stod bakom henne.
»Hvem är det? . . . Gissa!» hviskade någon i hennes
öra, och hon sökte draga sig till minnes, hvar hon
hört den rösten förr. Att den var en bekants, — det
hade hon klart för sig, men hans var det inte.
»Nå, hur går det — gissa på bara!» [
Jag kan inte!»
Händerna togos från hennes ögon, och hon vände
sig om med ett godt skratt åt upptåget, men det
klingande friska skrattet dog på hennes läppar, och med
högra armen gjorde hon en af värj ande åtbörd.
Jonas Hök stod leende framför henne.
»Den gången gjorde jag dig bet, Maria,» sade denne
utan att bry sig det ringaste om hennes visade afsky.
»Du kunde väl aldrig tänka, att jag skulle våga mig
hit in i getingboet. Men, ser du, jag hade någonting
otalt med dig och så . . .»
»Hvad kunna vi ha otalt med hvarandra?» af bröt
Maria och satte sig ned vid fönstret och började syna
näten.
Hök stod kvar, där han stod, lika tvärsäker, som
hade han varit herre i huset.
»Du har vackra händer, Maria!»
Hon låtsade icke höra.
»Du har granna ögon som slå eld i själen lika bra
som stål och flinta slå eld i fnöske.»
Hon kastade näten ifrån sig och gick fram i
rummet.
»Om du inte går din väg, ropar jag på hjälp. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
