Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var den vidtbereste sjömannen, den i kasernen
uppfostrade båtsmannen och till sist halfslusken från
Stockholmsgatorna, som i folkträngseln uppsnappat
ett eller annat slagord, och som från femte raden på
»kungliga» fört ut med sig i lifvet en eller annan gest,
en eller annan replik, som slagit an på honom, och
som han sedan öfvade sig i att använda.
Då Hök märkte, att hans smicker för länge sedan
förfelat sin verkan på Maria, som nu mera inte var
någon oerfaren flicka, hvilken trodde allt glimmande
vara guld, så kastade han om och beslöt sig för att
vinna henne på annat sätt, ty — vinna henne måste
han. Den gamla lidelsen hade vaknat på nytt och
med fördubblad styrka.
»Maria,» sade han ödmjukt och tummade hatten,
»jag vet att du föraktar mig, och du har skäl, stora
skäl därtill.»
»Ja, nog har jag skäl.»
»Men du skulle kanske inte döma mig så hårdt,
om du kunde kasta en blick i mitt inre, om jag
berättade dig, hur jag kämpat emot, innan jag föll, och
hvad detta fall har kostat mig!»
Han låtsade kväfva en snyftning.
Maria såg på honom för ett ögonblick, men som
hon visste, att hela hans lif var en enda stor lögn,
trodde hon icke nu heller på hvad han sade.
»Jag är förolyckad och simmar öfvergifven omkring
på ett öde haf, jag har inte en gång ett halmstrå att
hålla mig fast vid, och likväl skulle jag kunna räddas.»
Maria började bli uppmärksam.
»Och på hvad sätt skulle du kunna räddas?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
