Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då blir du fast! Man vet, att du i natt gjorde inbrott
kos min moster på Granholmen. — Att du spelade
och drack, det visste jag, men att du stal, det kunde
jag aldrig tänka mig — du, som förr var så hederlig!»
Han lät henne tala till punkt, — ja, han var nog
artig att vänta en lång stund på, att hon skulle
fortsätta, men då ingenting kom, sade han med sin lugna,
djupa röst:
»Allt det där är sant, men lika så visst är, att din
gestalt är den mest intagande jag sett, och ändå har
jag i andra länder sett kvinnor, som. . .»
Hon tog ett par steg fram emot honom, såg honom
rakt i ansiktet med sina ärliga blå ögon och sade
endast:
»Tig!»
Han föll ur sin roll för ett ögonblick, och medan
han sökte tillkämpa sig fattningen, slog han bort
några dammkorn på den bredskyggiga, svarta
filthatten.
Jonas Hök var ingen teaterbof med skelande ögon
och rödt stripigt hår samt dito skägg. Han var ingen
ful karl — tvärt om! — men han ingaf likväl af sky
genom den ormlika mjukheten i sina rörelser och den
kattlika blicken, som aldrig såg folk i ansiktet, men
likväl följde en lika troget som ens egen skugga. I
hans djupa bas låg däremot någonting som slog an
emot ens vilja. Dessutom hade vistandet i
hufvud-staden och hans resor på handelsfartyg förskaffat
honom en viss jargon i sättet att uttrycka sig, och
hos Jonas Hök återfann man icke ett spår af den
obe-lefvade, men också rättframme skärgårdsbon. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
