Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fingrar,» sade han och slog af askan på cigarretten mot
relingen.
»Måtte väl det! — Jag är ju född och uppfödd midt
ibland dem, och från jag var liten har jag jämt och
ständigt följt far, då han lagt ut sina skötar. Fjärden
har varit min lekstuga, och en bättre kan man aldrig
få: den är vid och rymlig, och så är det så högt i tak
— se bara!»
Hon pekade mot himlen, och Bob följde hennes
fingervisning.
Molnen hade skingrat sig. Luften var hög och
klar, och stjärnorna blixtrade och blinkade högt
öfver deras hufvuden, medan fullmånen, som höjde
sig bakom de yttersta skären, strödde silfver i
speljaktens kölvatten.
»Ni har rätt,» sa’ Bob sakta, »ni har verkligen haft
en präktig lekstuga. Men säg mig uppriktigt, har
ni likväl icke någon enda gång känt en längtan efter
någonting annat.»
Hon såg på honom med en viss förvåning, skotade
an storseglet och svarade:
»Aldrig! — Jag har inte vetat af någonting annat;
visserligen har jag en eller annan gång på vårarna
följt min far in till stan med fisk, men jag har alltid
längtat hit ut igen. — Man känner sig så fri, man kan
andas här.»
Han försjönk i tankar och lät cigarretten slockna.
»Är grosshandlarn ond på mig?» frågade hon till
sist, då hon tyckte, att hans tystnad räckte allt för
länge.
»Ond — på er?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
