Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det lät på tonfallet i hans röst som återvände han
till verkligheten från en dröm.
»Ond på er!» upprepade han ännu en gång med ett
mildt leende. — »Maria!»
Detta namn gick öfver hans läppar, innan han
kunde hindra det, och lika litet kunde han dämpa den
eld, som för ett ögonblick flammade i hans mörka
ögon.
Hon ryckte till, då han så oförmodadt nämnde henne
vid namn, — han använde alltid annars ni, då han
talade henne till, — och hennes hy antog en varmare
färgton.
Men just i detsamma föll en skugga öfver
Flygfiskens segelmassa, och Hingstens skrofliga
klippväggar reste sig som genom ett trollslag på babords sida
om speljakten.
Med ens återvann Maria sin kallblodighet och
hennes »klart att vända!» uttalades med ett lugn och en
tvärsäkerhet, som skulle hafva anstått en riktig
gammal sjöbjörn. — Ja, gamle Knaggen blef så
förtjust öfver att få höra ett ärligt kommandoord,
att han hviskade i örat på Mårten: »Pass på, min
gosse! Den tösen kommer att föda en skeppare till
världen!»
Emellertid dröjde det icke länge förr än Flygfisken
låg och red för ankaret inne i en bukt på norra sidan
af Hingsten.
Så stacks j ollen ut, och strax därefter befunno sig
våra gemensamma bekanta församlade till en sista
rådplägning på den med kiselstenar och torkade alger
öf versållade str an dsluttningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
