Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unga flickan ryckte den till sig och mätte den
med ögonen.
»För kort!» utbrast hon och tänkte inom sig själf
»då finns det ingen hjälp: Gud själf har fällt hans
dödsdom.»
Men öfver bränningarnas dån och vindens tjut,
när den strök fram längs stranden och pinade sig in
i klyftorna, hördes den drunknandes nödrop först
högljudda, burna af den gränslösaste förtviflan, och
till sist allt svagare och svagare, tills de dogo bort i
ett sista skärande dödskri.
»Det är slut,» förklarade Maria och trampade ut
facklan mot stenhällen, sedan hon kastat en sista
blick ned i djupet; »han syns inte mera. — Gud vare
hans själ nådig!»
Det rådde en djup tystnad, när hon med högtidligt
allvar uttalade de sista orden, och gamle Knaggen
tog af sig mössan och läste välsignelsen tyst för sig
själf.
Men i den mörkaste vrån af Kungsklyftan satt
Strykern och grät med spaderkung — Jonas’
favoritkung — i näfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
