Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det beslöts efter en massa invändningar och
protester från Bobs sida, att Maria skulle ensam
be-gifva sig till Kungsklyftan. De andra skulle i
närheten afvakta resultatet, färdiga att vid första signal
från den hvisselpipa, Bob lämnade den unga flickan,
skynda fram och gripa Jonas Hök.
Och därpå bröt man upp.
Vid ingången till Kungsklyftan, som doldes af
några rämnade klippblock och ett lätt hagtornssnår,
skildes man åt.
»Var försiktig!» varnade Bob, när han för sista
gången slöt den unga flickans händer i sina, »och tänk
på er far och mig.»
Hon lofvade det och försvann.
Men då hon lämnat honom och hennes steg dött
bort inne bland klipporna, greps han af en hejdlös
ånger öfver att han låtit henne gå, och han kunde
knappast afstå ifrån att följa efter henne. — Men
löftet, han gifvit henne, höll honom tillbaka.
Han kastade sig ned på marken och väntade.
Men länge skulle han inte behöfva vänta, ty i
nästa ögonblick ljöd hvisselpipan och strax därpå ännu
en gång gällt och manande.
Bob sprang upp och in i Kungsklyftan. De båda
andra följde honom hack i häl.
»Ett tåg!» sade Maria kort och befallande, då de
kommit fram till henne, där hon stod ute på
klipp-afsatsen med den brinnande trädgrenen i sin hand.
»Ett tåg var det!» ropade Knaggen och langade fram
en lina, som han burit rullad kring armen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
