Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tända ljusen på disken, så kom det öfver honom så
många barndomsminnen, att han måste ut på gatan
igen för att inte visa karlarna där inne, att han hade
tårar i ögonen. Men ute på gatan, där snön föll tyst
och lätt, nästan smekande öfver hans gamla hatt och
nötta bonjour, där hade han drömt sig tillbaka många
år i tiden och sett sig som en liten pys vid dukadt bord
och med ouppbrutna julklappar framför sig och midt
emot, på andra sidan bordet, ett par hjärtegoda,
strålande ögon — hans mors — som lyste julfrid öfver
honom . . . Det var en vacker dröm.
Och nu . . .
Nu satt han som en enstöring uppe i sin
vindskammare med pipan i mun och såg på konjaksbuteljen,
som stod där och frestade.
Men till sist steg han upp och började gå fram och
tillbaka på golfvet. Man kunde ha tagit honom för
ett lokomotiv, ty så pustade han och blåste ut
väldiga rökhvirflar genom båda ventilerna, näsa och mun.
Så tvärstannade han och förde handen öfver pannan.
»Om jag hade någon att gå till i kväll,» sade han
sakta, men det låg en outsäglig längtan i tonfallet.
»Det ser så otrefligt ut här i afton — kallt och tomt! —
Om jag bara hade någon att sluta mig till! Jag skulle
så gärna vilja se barn omkring mig och få smeka dem.»
Olles vindskammare såg just inte heller inbjudande
ut för att vara på julaftonen. Inga gardiner, nästan
inga möbler — bara ett skrifbord, en stol och en
järnsäng! — Det var inte mycket, men Olle hade varit så
belåten ända tills nu, men nu ... nu fann han, att
det fattades så mycket, och han tyckte, att gaslam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
