Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pari lyste så matt och flämtande emot julgranens gröna
och hvita vaxljus där nere på krogen. Hvart skulle
han gå för att få ljust omkring sig och värmas upp
af en smula julfröjd? ... I en kyrka? — Det var för
sent! Man dyrkade Gud endast på vissa, af lag och
förordning fastställda timmar, och dessa hade nu
gått till ända. — Nej, det var bäst att gå ned på
hörnet, ta sig en sup, äta risgrynsgröt och se på den tända
julgranen. Han skulle då kunna fortsätta att drömma
om julen i barndomshemmet, och så skulle han slippa
att sitta ensam. Det var allt bäst att gå ned på
krogen.
Han tog den gamla, nötta felbhatten, släckte
lampan och gick.
Men efter att lyckligt och väl ha trefvat sig ner för
vindstrappan, stannade han med handen hvilande på
järnledstången till den följande och funderade.
»Om jag skulle gå in till Malmens och se hur de ha
det på julafton? — De stå lika ensamma i världen
som jag.»
Malmens var den fattigaste bland alla familjerna
i det tätt befolkade Råtthålet. Änkefru Malm eller
lilla änkefrun, som hon kallades af hyresgästerna,
hade liksom Olle Vinter sett bättre dagar. Hennes
man hade varit kassör på ett af de större kontoren
nere vid Skeppsbron, men så hade han blifvit kär i en
aktris, ruinerat sig för hennes skull, kommit på
balans i kassan för hennes skull, och så till sist hängt sig
i ett broderadt spjällsnöre, allt för hennes skull.
Familjen, som naturligtvis fördömdes och förkastades
af alla sina forna bekanta på grund af faderns brott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
