Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Åh! — Du frågar så dumt så!»
Så blef det tyst för en stund igen, men Olle önskade
att han skulle ha blifvit förvandlad till en julbock
med långt, snöhvitt skägg och förgyllda horn. Då
skulle han bara ha gått till de fattiga — till Malmens
t. ex.
»Ack, om det ändå var någon, som ville ge mig en
julklapp!» hördes nu lilla Brita säga där inne.
»Tyst! . . . Mamma är ju sjuk. . . Hon kunde vakna!»
Olle Vinter rätade på sig där ute i mörkret, så att
han blef ett helt hufvud högre än vanligt. Han hade
fått det galna infallet att trotsa fattigdomens »jag
förbjuder» och skaffa de små vargungarna där inne
både julgran och julklappar. Visserligen var
julbocken bångstyrig, då det gällde att gå till fattigmans
dörr, men Olle skulle ta bocken i hornen och leda’n.
Det skulle han göra!
Men hvarifrån taga pängar till allt det han ämnade
köpa? Ja, det var frågan. Han kände efter i
fickorna — inte ett öre! — Bara ett stycke rulltobak.
Det var inte mycket! Nej, han hade bara ringen —
sin mors vigselring! Men att pantsätta den för — för
att låta lilla Brita bibehålla sin tro på julbocken och
inte låta henne märka skillnaden mellan fattig och
rik. Jo, för det ändamålet kunde han godt stampa
på ringen. Tids nog skulle liten Brita få sina
illusioner krossade, men nu ville han rädda dem, och så
kunde han ju lösa igen ringen fram på nyåret.
»Mamma ska inte bli ond på mig för att jag sätter
den på stampen,» sa han till sig själf med ett godt
leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
