Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom tre veckor efter katastrofen sorgklädd och
utarmad till det gamla, gästvänliga Råtthålet. Lilla
änkefrun sökte numera hålla familjen uppe genom
att brodera en mängd af dessa små lyxartiklar, som
tyckas så fina och eleganta, där de ligga i de förnämas
förmak eller salonger, men kunde dessa virkade
öf-verkast eller glänsande sidendynor tala, skulle de
berätta er, att de för det mesta utgått från kalla,
mörka kammare, och att sorgsna, förgråtna ögon
sett ned på dem, innan hennes nåd den och den
kritiskt mönstrade dem med lorgnetten för ögat.
»Om jag skulle gå in till Malmens?» frågade Olle
Vinter ännu en gång sig själf. Och han beslöt att
titta in, efter som han ändå var ute.
Han gick in i den långa, mörka korridoren till
vänster, öppnade helt sakta ytterdörren till familjen
Malms bostad. Den inre stod på glänt, och han hörde
barnen tala med hvarandra där inne. Olle Vinter
blef riktigt nyfiken och kunde icke afhålla sig från att
lyssna.
»Är det inte julafton i kväll, Fritz?» hörde han en
liten späd stämma fråga.
»Visst! . . . Det vet du väl, syster Brita! — Såg
du inte julgranen, som man bar till fabrikörens midt
emot?» svarade en något gröfre gosstämma.
Det blef tyst en stund.
»Få vi ingen julgran i år, Fritz?»
»Nej då! . . . Det var medan pappa lefde, och vi
voro rika. Ser du, när man har blifvit fattig, så tänker
inte julbocken på en längre.»
»Hvarför det då?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
