Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ah, ni smickrar! — det är således af gj or dt. —
Och nu — till vapen!»
Hon gjorde en käck liten åtbörd med sin högra
hand och gick att ur närgränsande rum hämta floretter.
Då hon återkom, räckte hon honom en och behöll
själf den andra.
»Ni tycker väl, att jag är en liten äfventyrerska,»
sade hon, i det hon pröfvade florettens spänstighet
mot golf vet, »men jag kan nu inte hjälpa, att jag
föredrager männens nöjen framför kvinnornas. Dam!
Att man skall ha blifvit född till världen i detta
eländiga kjoltyg. . . en garde!»
Hon gjorde ett häftigt utfall, och det var nära att
han icke hunnit parera stöten. Så blixtsnabbt kom den.
De fäktade länge. Slutligen lät han sig
öfvervin-nas, och hon gaf honom en primstöt midt i bröstet.
Felix Pyat hälsade med floretten.
»Ni fäktar, som hade ni blifvit född med värja i
hand. Ni gör endast för vida rörelser, annars är det
bra, men kom ihåg — smått. . . oändligt smått!»
»Tack för lektionen!»
Hon kastade undan floretten i ett hörn.
Han tog upp klockan och såg på den.
»Jag måste gå,» sade han, »man väntar nere vid
stranden.»
»Ni vill inte äta middag med mig?»
»Det skulle vara mig ett stort nöje, men man
måste hålla hvad man lofvat, i synnerhet när det gäller
underordnade.»
»Ni har rätt, jag vill icke uppehålla er — farväl
eller om ni tillåter,*Jau revoir!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
