Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Au revoir!»
Han fattade hennes hand, böjde sig djupt och
kysste den.
Då detta var gjordt, gick han fram till fönstret för
att begifva sig bort samma väg, han kommit.
»Ni går,» sade hon, »utan att begära ett minne af mig.»
»Begära. . .? Jag har redan begärt för mycket.»
»Ni är alltför blygsam.»
»Blygsam. . .! Jag vill inte synas påflugen.»
»Ni är oefterrättlig, min herre! — Nå om jag nu
vill ge er ett minne, ett minne lika originellt som ert
sätt att göra visit?»
»Så tar jag med hänförelse emot det, och om jag
icke tackar, så är det därför att. . .»
Hon hade löst af sin ena i snöhvitt skimrande
sidensko — den på vänstra foten — och räckte honom den
med en bugning, full af oefterhärmligt gossaktigt behag.
»Madame. . .!»
Han tog emot den, förde den helt lätt till sina
läppar och stoppade den i fickan på sin kavaj.
I nästa ögonblick svingade han sig ut genom
fönstret och försvann mellan häckarna.
Det sista han såg af Sarah Bernhardt var hennes
fina spetsnäsduk, som tillvinkade honom ett lycka
till!’ på vägen.
Min vän Moiriseau hade slutat.
Och jag höjde mitt glas och svor:
»Jag skrifver!»
»Det gör du rätt i,» sa’ han, »ty då kan det hända,
att du får Sarahs andra sidensko!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
