Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I det hertigliga hotellet tycktes ingen vara hemma.
Fönstren åt gatan voro mörka, gallerporten stängd,
och endast en gatlykta brann inne på den fyrkantiga
gården, där kusken var sysselsatt med att putsa
promenadvagnen, på hvars lackerade dörrar vapnet
lyste i rödt och gult. Den breda, mattbelagda
trappuppgången, kantad med växter och statyetter, var
äfven svagt upplyst, och kammartjänaren, som
tjänstgjorde i den rymliga, i hvitt och guld hållna
vestibu-len, hade slagit sig till ro bredvid paraplystället, där
han i ett tillstånd midt emellan sömn och vaka
studerade sista numret af Le Figaro. Allt tydde på, att
hertigen och hertiginnan icke voro hemma eller
också icke hade sin tisdag eller fredag, de dagar, då
Hotel de Targis stod öppet för det hertigliga parets
umgängesvänner. Ty fastän man tillät sig tala illa om
den unga hertiginnan, tvekade ingen att så ofta som
möjligt besöka hennes salonger. Man tänkte
nämligen: kanske kan man hemma hos henne själf finna
lösningen på gåtan, hvem hon är, och hvarifrån hon
kommit. Därför besökte damerna hotellet.
Herrar-ne hade ett ännu mera talande skäl: hertigen hade på
sitt bord de finaste vinerna i Paris, och det hade ju
varit en dumhet att icke. . . nog af, Hotel de Targis
vimlade af gäster på tisdags- och fredagskvällarna.
Denna afton — det var en ruskig sådan, ty kölden
hade förvandlats i blidväder och regnet piskade
rutorna, under det stormen konserterade i husknutar
och på takåsar — denna afton voro hertigen och
hertiginnan helt och hållet för sig själf va, och de till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
