Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå, kör till; jag är inte sen att ta er på orden,
mäster Riolet.»
Vi gåfvo hvarandra ett handslag och saken var
af-gjord.
»Vänta bara du,» tänkte jag, betraktande kanalen,
»vi ska nog ta ett nappatag med hvarandra!»
Och det gjorde vi äfven ärligt.
Mången gång så, att jag var alldeles genomdränkt
af saltvatten, när vi om morgnarna, då det
njut-ningslystna Trouville ännu lättjefullt låg på sitt öra,
styrde in mellan les jetées förande med oss som byte
präktiga silfverhvita flundror och de läckraste buttor,
som sedermera fingo strykande afsättning på
Trou-villes lilla salutorg. Ty ni skall veta, att sedan jag
väl en gång kommit ombord på Jean Riolets
snabb-seglande skuta, lämnade jag den ogärna. Den blef
mitt andra hotell, där jag vaggades till sömns af
dyningarna och sof lika lugnt på den hårda träbritsen
inne i den låga kajutan som i den mjuka engelska
fjädersängen på Hotel des Roches-Noires.
Sof! — nej, dessa nätter blefvo nästan en ständig
vaka med tusen skiftande stämningar. Ömsom
seglade vi fram som i flytande bladguld med fullmånen
som en jättelampa midt i rymden; ömsom en svart
stormhimmel, med gråa drakmoln drifvande fram
öfver oss; en annan gång det hela insvept i mist och
dimma, med månen som en kolossal skifva
blodapelsin längst nere vid horisonten, och hafvet rullande
i tunga, blyfärgade dyningar.
Just en sådan natt var det, när mäster Jean Riolet
harklade sig eftertryckligare än vanligt, fyrade af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
