Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biljetter — man måste naturligtvis se Henris
pjäs!
Den, som också skaffade sig biljetter, var madame
Sidonie, Henris forna flamma, hans »studenthustru»
från de första glada åren i quartier Latin, när
champagnen flödade, och man sjöng Béranger hela långa
natten. På den tiden var Sidonie ännu
mademoi-selle Sidonie och själfskrifven värdinna vid alla de
små fester kotteriet hade, det kotteri Henri tillhörde
som student och som efter honom kallades cercle
d’Henri.
Nu hade m:lle Sidonie blifvit madame Sidonie.
Hon hade utbytt quartier Latin mot quartier Breda,
det friska studentskämtet mot diplomaternas fina
tillspetsade kvickheter, och i stället för de två små
rummen i entresolen vid boulevard Port Royal hade
hon nu en hel liten våning, hästar på stall och
vistades under sommarmånaderna antingen i Dieppe,
Trouville eller Nizza — med ett ord, hon hade blifvit
hvad parisarna kalla »une femme trés chic».
Men den glada, blonda elsassiskan hade det
Oaktadt understundom gränslöst tråkigt. Hennes
diplomater voro, tycktes det henne, så stela och
polerade, och det var med ett visst vemod och en liten
suck af saknad, som hon tänkte tillbaka på quartier
Latin, på den tid, då ledsnaden mycket sällan gjorde
visit och man hade så lätt för att skratta. . . då hela
ens tillvaro syntes lika luftig och ljus som
vårhimlen, när den hvälfver sig öfver tornspiran på Val-de
Grace. . .
Hon hade aldrig älskat Henri — åtminstone icke
med någon djupare lidelse — men hon hade föredra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
