Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
git honom framför alla andra unga män, föredragit
honom därför att han var rik och därför att han var
den muntraste bland dem alla. Hon hade älskat
honom så pass mycket, att han kunde göra sig en
föreställning om, hvad det vill säga att bli älskad på fullt
allvar. Och Henri var en fantasimänniska — han
lade till hvad som felades och lefde på så sätt ett
kärlekens solskenslif tillsammans med den tjugutvååriga
Sidonie.
Så kom katastrofen, upptäckten af hans fars,
bankdirektörens, förfalskningar och dennes själfmord.
Henri uteblef och syntes icke mer i den lilla
entre-solvåningen vid boulevard Port Royal: han var för
stolt att göra sig till föremål för en kvinnas
medlidande. Dessutom svek honom tron på Sidonies
kärlek, när han icke längre kunde svepa in henne i siden
eller strö öfver henne ett regn af presenter.
Sidonie väntade honom en hel vecka, hon sörjde
honom till och med en half och skickade bud till hans
vänner för att om möjligt få veta, hvar han uppehöll
sig. Ingen visste det, ingen hade sett honom.
Då tog Sidonie, den mjuka, hvita, lilla Sidonie, sitt
parti, packade sina koffertar, buntade ihop
kärleks-brefven från honom och brände dem. Och då den
sista gnistan glimmat ut bland falaskan, ansåg hon
sig löst från sin senaste förbindelse — det fanns
ingenting kvar af den annat än minnet. Hon var fri,
och följande dag lämnade hon quartier Latin och
stu-dentlifvets bullrande glädtighet.
Så läste också hon en vacker dag den där
teaternotisen. Allt det gamla vaknade upp, vaknade med för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
