Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där hon gick fram, smög sig ett sorl af beundran efter
henne, och under denna korseld af talande blickar
kände hon på sig, att hon i kväll var emotståndligt
vacker. Också hon skulle segra! Hon hade skickat
honom sitt visitkort under en mellanakt och uppe i
ena kanten stod det lilla frestarordet »kom»!
Henri var berusad, drucken af triumf, och med
triumfen vände den gamle Henri — den älskvärde,
lättsinnige och en smula öfvermodige Henri — tillbaka,
och det var med ett litet spotskt leende han tänkte
på Sidonie, när han läste detta »kom» på hennes
visitkort. Han skulle också komma, men endast för att
förödmjuka henne genom att lämna henne för alltid.
Men Sidonie var en kvinna, som grundligt förstod
konsten att hålla en man kvar. . .
Det var en förfärlig känsla af öfvergifvenhet, som
kom öfver Francisquine, när hon gick ifrån teatern.
Hon kände, att nu gled han bort ifrån henne, buren
af applåder och bravorop, gled ut i solljuset till gyllene
festpokalers glans, frestande ögonkast och snärjande
smekningar.
Sorgen öfverväldigade henne. Hon stödde sig mot
en annonskiosk och grät, grät som om hjärtat velat
brista.
Det dröjde några dagar, innan Henri vaknade till
besinning, innan han kunde slita sig lös.
Hans första tanke var Francisquine — han hade
glömt att tacka henne!
Snart mätte han den mörka, krokiga trappan med
långa steg och famnen full af doftande, halfutspruckna
Tärnö Maria
ro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
