Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mamma och pappa i smaken. De härstammade
från en urgammal egyptisk familj, som genom
århundraden byggt bland tempelhvalf och
kungaborgar, och då kan man ju lätt tänka sig, att de inte ville
se sin dotter sällskapa med luftens småfolk och
tig-garfölje — grönsiskor, bofinkar och sparfvar.
»Du får lof att vara på din kant,» brukade
svalmamma säga. »Det duger alldeles inte för en
svalfröken att vara si så där gemen af sig — håll dig på
din kant, min flicka!»
Och så tog hon för sig af myggsteken, men den unga
fröken bara skrattade och påstod till mammas
förfäran, att alla fåglar voro lika: alla hade de vingar
och näbb.
»Men en skillnad är det dock,» menade svalpappa
och spände ut bröstet. »Det är inte alla, som ha råd
att bo i riktiga lerhus och smörja sig med myggstek.
— Tänk bara på lärkhanen, den slarfven, han ...»
»Låt oss tala om någonting annat!» kvittrade
svalan. Och hade hon inte varit så svart, hade hon
alldeles säkert rodnat som en ung flicka, hvilken man
bryr för hennes tycke, och att svalungen och
lärkhanen hade ett tycke för hvarandra — ja, det var då
alldeles solklart!
Lärkhanen bodde som en oförfalskad naturpoet
och dagdrifvare under bar himmel och sjöng gjorde
han dagen i ända.
Och hur han sjöng!
Friska, glittrande melodier, genomskinliga som
vårluften, lif vande som solsken el ter regn. Det var
ett ungt hjärta, som gaf sig luft i toner. Och allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
