Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ut till brokigt fastlags vimmel,
nakna skuldror, godtköpsståt —
allting dränkt i valsens rytmer
med en underton af gråt!
1889.
Vårluft
Jag kände mig som vårens lärka fri,
fick lyfta vingarna och ställa färden
mot ön därute i den blåa fjärden,
och sömntungt vinterlif var nu förbi.
På akterdäck jag stod, svept i min pläd,
och tog farväl af stenhus hela raden.
Ur morgondimman blänkte slottsfasaden,
och daggen gnistrade bland gröna träd.
Ty det var vår. I Djurgårdsskogen re’n
sköt sippan fram bland bruna löf från hösten,
och måsarna med silfvergrått på brösten
de skreko gällt i morgonsolens sken.
Vid kajerna var allting lif och lust —
hvart fartygsskrof var ifrån vattengången
så fint och fejadt upp till högsta stången,
liksom det gällt en lusttur — ej en dust
med vind och vatten hela sommarn om,
med starka byar och med svåra sjöar
på öppna hafvet och bland skär och öar,
när hösten sedan med nordosten kom.
Men nu var brisen riktigt vårligt fin —
den strök på silkestassar öfver fjärden
och skulle icke nänts för allt i världen
ur något fönster stjäla en gardin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
