Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då såg hon plötsligt, liksom i en syn,
ett dimhöljdt slagfält, byarna i brand —
och hennes kind vardt blek som vinterskyn
och diademet gled ur hennes hand.
1895.
Oustaf Adolfs soldat.
När rhenska drufvan svallade
i böhmiska, gröna glas,
eller när kanonen kallade
med sin grofva, brummande bas,
då visade Stormhatt tänder,
då log han, nöjd med sin värld,
och bruna, seniga händer
grepo remmare eller svärd.
I älghudskyllret, det gula,
han sken mellan stånkor och fat,
men stod, när det gällde en kula,
som ärlig svensk och soldat.
På Polens solbrända slätter,
på Sachsens gyllene fält,
mot polska och tyska lavetter
sin gång lika tryggt han ställt.
Han rynkade ögonbrynen,
när hugget för nära kom,
men såg han en kvinna i synen,
han vände i språngmarsch om.
Där hemma, på torp i skogen,
där marken var täckt af ljung,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
