Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fast det väfdes, och fast det spanns,
såg allting gammalt ut, allting slitet.
Då var det just ej att undra på,
att Hoftorps herre var mörk i hågen,
till när han sett sina skördar gå —
af torka hö och af väta rågen.
Men nu omsider han funnit ut,
att häxeri lekte med i spelet,
men han var karl till att göra slut —
och Tattar-Annas var hela felet.
Han skulle lära den häxan, han, —
ännu fanns lagar och rätt i landet —
och sträckbänk tager nog skruf, minsann,
om prygel ej eller piska kan det.
Så red han fram öfver stock och sten,
till häxegården i sena natten.
Och ugglan skrek ifrån murken gren,
och irrbloss lyste på träskets vatten.
Men Hoftorps herre satt lugn därvid —
på lik fick ugglan så gärna skrika:
han hört kanoner i farans tid
i samma ämne med kraft predika.
Nu var han framme. Han band sin häst,
mot dörren slog han med värjans fäste:
”Låt upp!... är rigeln med trolldom fäst,
jag dörren spränger till detta näste!”
Men dörren öppnades. Smärt och hög
en flicka syntes på förstutrappan,
och ifrån kolsvarta ögon flög
en blixt mot mannen i ryttarkappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
