Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Min älskade!” De tvenne orden blott
ha ännu öfver deras läppar gått;
”min älskade!” i tonfall djupa, milda,
i tonfall, stormande och febervilda.
Med aftontåget hit de reste ut;
de efter ensamhet och tystnad trådde,
där ingen dem i sista stunden nådde —
tids nog när allt. . . när allt var slut.
Han fyllde glaset. Liksom nedsmält gull
champagnen sjöd och skummade där inne:
en rosengård var världen, öfverfull
af väna blomster — nästa stund ett minne!
”Det fagraste, som lifvet skapt, han fått;
hans dröm om skönhet verklighet var vorden;
i nästa ögonblick där small ett skott,
och hvad han dyrkat fanns ej mer på jorden.
”Men innan dess” — han hän till fönstret gick —
”men innan dess en sista — sista blick
på all naturens härlighet, på våren —
dit ut, förr*n döden lade dem på båren!
Där susar björk, där sjunga bäck och våg,
och tusen blommor dofta nu i natten —
farväl de skulle säga skog och vatten,
ett långt farväl, tills man ej mer dem såg!”
*
Det var en förtrollande juninatt,
och småstaden sof och drömde,
men glittrande vågor lekte ta fatt,
och i snåren skogsrån sig gömde.
De sjöngo så sakta, det ljöd som musik
öfver doftande marker och speglande vik:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
